SPORTEN

Hur länge har man utövat idrott? Tja, förmodligen så länge som mänskligheten har funnits. Under alla tider har ynglingar sprungit, kastat, hoppat och visat sina krafter. Under antikens Olympiska spel fanns organiserade tävlingar i många olika idrotter. I Sverige kom dock inte idrotten igång med någon ordning förrän sekelskiftet 1800-1900. Det låg i tiden i folkrörelseandan med ordnat föreningsliv inom olika områden. Att idrotta ansågs inte som någon ”vettig” sysselsättning i många kretsar. Trötta ut sig kunde man göra med att arbeta ändå. Så småningom kom idrottsrörelsen igång och det bildades idrottsföreningar. Först ut i våra trakter var skytteföreningarna. Mottot löd: ”Kom med och skjut och träffa dina kamrater”. Som det sköts i buskarna på slätten! Man kan säga att det var startskotten för vår lokala idrottsrörelse.

 

FOTBOLL

1906 bildades den första lokala idrottsföreningen, där fotboll fanns med på programmet. Den fick namnet Vara Idrottsförening. En match spelades det första året. Motståndare var Trollhättans IF, som vann med 9-0 alt. 9-1 (olika resultat uppgavs).

1907 fick Vara sin första fotbollsplan och Vara IF arrangerade en turnering om ett vandringspris: ”Varahornet”. Deltagande lag var förutom hemmalaget: IF Heimer, Skara AIS, samt lag från Vänersborg och Falköping. Vandringspriset vanns av Vara IF.

1908 blev föreningens mest livaktiga år. En episod från en match mot Skara Läroverks II-lag den 26 april 1908 kan förevigas. Vara IF var överlägset och hemmalagets försvarsspelare stod mest och frös i det kyliga och blåsiga vädret. Då säger den ene backen, Gustaf Siesing, till sin kollega Karl Ek: – ”Du kan se efter lite så springer jag hem och får lite kaffe”. Efter en kvart är han tillbaka.

- ”Har dä vart nôt?”

- ”Nä”, svarar Ek, och så var laget fullt igen.

I Varas grannsocken Önum rustades det också för bollsparkning. 1910 bildades Önums IF och man fick en ljungbacke att hålla till på. Repa ljung fick ynglingarna göra själva. Platsen hette Mossbrott. Genom decennierna har det spelats fotboll på samma plats. Mossbrott är Vara kommuns äldsta idrottsplats, som fortfarande är i drift, och fyller alltså 100 år 2010.

Under 1920-talet bildades den ena föreningen efter den andra – med fotboll på programmet. Lokala pokalserier skapades. Hösten 1927 startade den första lokala serien i Västergötlands Fotbollförbunds regi, Västgötaserien Klass III E. Med klass III menas att det var tredje divisionen i Västergötland. Först Allsvenskan, sedan Västsvenskan, Västgötaserien och alternativen Älvsborgsserien eller Skaraborgsserien. Följande lag deltog i ”E”-serien: IK Gauthiod, Vara SK, Tråvads IF, St. Levene IK, IFK Emtunga (som hette IFK Önum när serien inleddes på hösten, men ändrade namn till vårsäsongen), Kvänums IF och Tumlebergs BK. Segrare blev IK Gauthiod efter att Vara SK lett serien ända till sista omgången.

1934 hade några ledare stämt träff i Längjums smedja. Där smed man planer på att bilda en fyrlagsserie mellan Längjums IS, Larvs FK, S. Lundby AIF och IFK Emtunga B-lag. Planerna sattes i verket och Längjums IS vann serien. Det blev startskottet för en utveckling mellan lag på det ”låga” planet. Påföljande år tillkom ytterligare föreningar och serien kallades Vara pokalserie. Undan för undan fyllde nya lag på.

1941 resulterade nämnda utbredning i att Varatraktens Fotbollallians bildades. Dess uppgift var att anordna seriespel för alla föreningar som inte platsade i distriktets seriesystem. Så småningom skapade alliansen ett seriesystem i tre divisioner. Vidare spelades årligen kombinationsmatcher (med start 1944), där behållningen gick till spelarskador.

Förhållandena för spelarna i de nedre regionerna var ofta torftiga. I Fyrunga utgjorde en kanal ”omklädningsrum”. I Uvered skedde ombytena på kyrkogården. Ofta bytte man om bakom några buskar eller på en loge. Ombyte förnöjer, sägs det!

1953 upphörde Varatraktens Fotbollallians. Då hade Västergötlands Fotbollförbund byggt ut sin organisation och tog även hand om lägre serier.

Samma år, alltså 1953, tillkom ett ”ljusbygge”. På Mossbrott monterade man upp 16 strålkastare i björkarna runt fotbollsplanen och kopplade på strömmen. Resultatet blev en strålande succé. Första matchen i elbelysning gick mellan hemmalaget IFK Emtunga och Skara IF tisdagen den 22 september 1953. Resultatet 6-2 till Skara IF spelade mindre roll i sammanhanget. Invigningsmatchen besågs av hela 1 500 personer. Mossbrott blev riksbekant som den första fotbollsplanen i Sverige med permanent elbelysning. Vän av ordning vill dock korrigera. Här hjälper inga lokalpatriotiska aspekter. Det var Hallstavik i norra Uppland som hade den första permanenta elljusanläggningen. Hallstavik hade elljuspremiär redan 1952. Mossbrott var i alla fall tvåa med den lysande idén. Elinstallationen betalade sig redan vid första matchen! Snacka om en ljus idé! Elsuccén fortsatte vidare hösten 1953 med en triangelturnering mellan IFK Emtunga, Skara IF och IFK Tidaholm. Nu hade hemmapojkarna från Önum vant sig vid strålkastarljuset. IFK Emtunga vann den turneringen.

En ny tid hade kommit när man kunde träna och spela matcher efter mörkrets inbrott. Året efter satte man på Mossbrott för säkerhets skull upp stolpar, som strålkastarna monterades i. Elljussuccéerna avlöste varandra, för att hösten 1958 kulminera. Till femårsjubileet av elljus kom inte mindre än tre elitlag till Mossbrott för att möta IFK Emtunga. Först ut var allsvenska GAIS, veckan senare kom Norrby IF och ytterligare efter en vecka IK Oddevold. De båda sistnämnda var topplag i Div. II. Matchen mot GAIS betydde publikrekord med 2 000 personer.    

1950-talet var toppen beträffande fotbollslag i regionen Essunga-Vara. Rekordet med antal deltagande lag i seriesystemet är från säsongen 1951-52. Inte mindre än 26 föreningar fanns med i seriespel. 50-talet avslutades med 23 lag.

1964 startade ännu en allians – Varaslättens Fotbollallians. Huvudsyftet var att samla in pengar till en spelarskadefond. Vid starten deltog 21 föreningar inom 0512-området. Mellan 1964 och 1976 anordnades inte mindre än 26 arrangemang (utomhus), där nettot tillföll skadefonden.

I och med att idrottshallar byggdes såväl i Nossebro som i Vara, blev det populärt med inomhusturneringar i alliansens regi. Starten skedde i Nossebro 1968. Året efter delades arrangemangen mellan Nossebro och Vara, för att 1970 helt övergå till Alléhallen i Vara. Dessa turneringar lockade fullsatta läktare och pågår fortfarande. Numera spelas dock turneringarna i Sparbankshallen. Fr.o.m. 1976 är inomhuscupen det enda årliga arrangemanget för alliansen. Genom åren har Varaslättens Fotbollallians dragit in ofantliga summor, som vid behov kommit skadade spelare tillgodo.

I början av 1970-talet kom damfotbollen igång på allvar. Några damsektioner hade startat redan i slutet av 60-talet. Vissa damlag blev ganska kortlivade, medan många fortfarande lever kvar. Det särklassigt mest framgångsrika damlaget är Främmestads IK. Mellan 1980 och 1987 spelade man i högsta serien, som då var delad i olika Div.I-grupper. Allsvenskan infördes 1988 och dit nådde aldrig FIK. Skogslunds IF tillhör de bättre lagen på damfronten. 1977 vann föreningen Mexikanare Cup, då man i Sandviken finalvann över Malmö FF med 2-1. Andra framgångsrika damlag är t.ex. Vedums AIS, Kvänums IF ochIFK Emtunga.

Vilka föreningar har varit mest framgångsrika genom åren på herrsidan? Under 30- och 40-talen var Vara SK (bildad 1926) det överlägset bästa fotbollslaget, bl.a. genom att bli Skaraborgsmästare 1945. Under 50-talet tappade man tronen och hamnade sedan allt längre ner på skalan. Bottennoteringen härrör sig från 1974, då VSK återfanns på plats 17 av 21 lag. Sedan vände det uppåt igen. Från 1995 och framåt har Vara SK – med ett par undantag – toppat den lokala listan med nio säsonger i Div. III. Toppåret var 2001 då Vara SK kvalade till Div. II. Totalt har Vara SK nio seriesegrar.

Som god tvåa utser vi Skogslunds IF. Föreningen bildades 1934 under namnet Skårs AIS. 1949 bytte föreningen namn till Skogslunds IF. Förmodligen var det ett gott tecken, för snabbt började framgångarna komma. Mellan 1952 och 1961 gick man från Div. VIII till Div. IV. 1960 och 1962 gick Skogslunds IF till DM-finaler, som dock båda förlorades mot Kinna IF resp. IF Elfsborg. Under första halvan av 60-talet var Skogslunds IF bästa laget i regionen. 1971 gick SIF för första gången upp i Div. III, där man sammanlagt spelat fyra säsonger. Under hela 80-talet dominerade Skogslunds IF i regionen. Sammantaget har man toppat ”listan” 19 säsonger. Skogslunds IF har åtta seriesegrar. 2002 gjordes en sammanslagning till Levene/Skogslund.

Trea på listan blir Arentorps SK, som bildades 1947. 1957-58 vann man Div. VIII, för att tio år senare toppa regionslistan. !969 blev det seger i Div. IV. Som första slättlag spelade man 1970 i Div. III. 1992 vann ASK åter Div. IV och höll på att rusa upp rakt igenom Div. III. Det blev en andraplats och kval till Div. II. Kvalet misslyckades och året efter rasade ASK ur trean. Arentorps SK har spelat fyra Div. III-säsonger och har inte mindre än 12 seriesegrar. ”Listan” har man toppat sju säsonger. Hösten 2009 gick man samman med Helås IF och fr.o.m. 2010 spelar man som Arentorp/Helås.

På fjärdeplats hamnar Tråvads IF. Två föreningar med samma namn har funnits. Den äldsta bildades 1925 och avslutade sin aktiva verksamhet 1939. Formellt upplöstes den inte förrän nästa förening med samma namn bildades 1944. Det nya Tråvads IF fick starta från reservlagsserie, men tog sig undan för undan uppåt till en andraplats i Div. V 1958. Sedan vände det nedåt och 1962 spelade man i Div. VII. Fortsättningen av 60-talet blev dock mer lyckosam. 1966 toppade man ”listan” efter serieseger i Div. V. Under 1970-talet var TIF ett stabilt Div. IV-lag, med serieseger 1976. 1977 blev enda säsongen i Div. III. Fortsättningen har pendlat mellan fyran och sexan. Sammanlagt har Tråvads IF 12 seriesegrar och ”listan” har toppats sju säsonger.

IFK Emtunga hamnar på en hedrande femteplats. 1921 bildades föreningen som IF Önums-kamraterna. 1928 återges föreningen som IFK Emtunga. Under 1950-talet hade föreningen sin storhetsperiod, då man klättrade från Div. VII till andra plats i Div. IV. När den skickliga 50-talsgenerationen – det s.k. ”släktlaget”- slutade, uppstod ett tomrum.1964 var IFEK tillbaka på ”normala” breddgrader i Div. VII. Under 70-talets andra hälft gjordes en storsatsning för att än en gång nå upp till fyran. Siffran fyra nåddes visserligen, men enbart som placering i Div. V. Det blev tre fjärdeplaceringar i rad. Först 2009 nådde man målet med serieseger i femman. 2010 blir IFK Emtungas första säsong i Div. IV sedan 1960. Det var också senaste året som man toppade ”listan” (hittills). Då blev det sex säsonger. Seriesegrar för IFK Emtunga är nio.  

Kvänums IF har toppat ”listan” en endaste gång. Det var 1990. Kvänums IF bildades 1926. Via serieseger i Div. VII Centralserien 1940-41 gjorde Kvänums IF ett hopp ända till femman säsongen senare. Detta på grund av en serieomläggning. Man behöll den statusen i ytterligare fyra säsonger. Sedan blev det som bäst spel i sexan fram till 1976. Seriesegern året innan gav avancemang. Därefter blev det 10 säsonger i femman. 1986 togs klivet upp i fyran. Där blev det åtta säsonger i rad.1990 toppar KIF ”listan”. 2002 spelade man ytterligare en säsong i Div. IV. Kvänums IF har fem seriesegrar. Hösten 2009 tog beslutet att gå samman med Jungs IF.

Samtliga dessa lag kommer från Vara kommun. Då tar vi en titt på Essungasidan.

Det faller sig då som en naturlig övergång att presentera en förening som haft sin verksamhet i båda kommunerna. 1929 bildades Elings IK. I seriesammanhang höll EIK till i Varaserien med status av varierat Div. VIII och VII. 1943 anlade klubben en ny fotbollplan i Flöttorpskogen. Visserligen var flytten från den gamla planen vid Björkås inte så lång, men den nya idrottsplatsen låg ändå i grannsocknen Barne-Åsaka. Kunde man ha kvar sitt gamla namn, trots flytten till en annan socken? Ett genialiskt namnförslag kom upp: IK Elmer! Enligt legenden lär det betyda: Eling med reserver. Sanningshalten kan inte intygas. Huruvida det var namnbytet eller den nya fotbollsplanen som gav vind i seglen kan låtas vara osagt, men det blev i alla fall två omedelbara seriesegrar i rad. 1961 nådde IK Elmer andraplatsen på ”listan” (efter Skogslunds IF). Visserligen blev det bara en tredjeplats i femman, men det räckte för avancemang till Div. IV 1962. Det blev två säsonger i rad i fyran. Nästa serieseger i Div. V kom 1976. Ytterligare tre säsonger i fyran betydde ytterligare tre andraplatser på ”listan”. Nu var det Tråvads IF som toppade. 1993 bildades sammanslagningen Elmer/Fåglum. Den kombinationen har en Div. IV-säsong: 2007. Elings IK/IK Elmer har nio seriesegrar. Elmer/Fåglum två.

Nossebro IF spelade sin allra första säsong i Div. IV 2010. Då blev man också första lag från Essunga kommun att toppa ”listan”. Föreningen bildades 1918 som Idrottsföreningen Kamraterna Nossebro, men 1926 gick man ur Kamratförbundet och 1928 antogs det nya namnet Nossebro IF. Genomsnittligt har NIF varit ett stabilt Div. V-lag. Många gånger han man dock pendlat mellan femman och sexan. Hela sju gånger har NIF vunnit Div. VI. 2009 kom man tvåa i femman. Via kval tog sig NIF för första gången upp till Div. IV. 10 säsonger har Nossebro IF hamnat tvåa på ”listan”. Det var under 30-40-talen.

Främmestads IK har som bäst hamnat trea på ”listan”. Det hade bara behövts två ytterligare poäng 1968 för att FIK skulle toppat ”listan”! 1968 är också enda året som klubben spelat i Div. IV. Däremot har man, som sagt, haft ett suveränt damlag.

Så kommer en motsatt frågeställning: vilket eller vilka lag har varit sämst? Det i seriesammanhang  sämsta laget är inte så svårt att klargöra. Den ”ärofulla” titeln tilldelas Hällums IF. Laget deltog endast ett år i seriespel, säsongen 1951-52, och kom då sist i Vara Norra Reservserie. Lägre än så går det inte att komma. Jo, om man tagit noll poäng. Hällums IF vann i alla fall två matcher och tog således fyra poäng. En ledares tragiska bortgång gjorde att det inte blev någon fortsättning på idrottsliga verksamheter i Hällum. Åtminstone inte vad fotboll och seriespel beträffar.

Sämsta lag i A-lagsseriesammanhang är inte heller så svårt att kora. Den utmärkelsen går till Ryds IF. I början av 60-talet fanns ett gäng pojkar vid båda sidor om Lidan vid gränsen mellan Vara och Falköpings kommuner, som var fotbollsintresserade. Planer på att såväl bilda en förening som att anlägga en ny fotbollsplan fanns. På 30-talet fanns en idrottsförening som hette Trävattna-Ryds IF. 60-talets variant blev enbart Ryds IF. 1961 kom föreningens pojklag med i Kvänumsortens Pojklagsserie. Där deltog man ytterligare något år. När pojkarna blev överåriga för P-16, satsade man på ett A-lag. Två säsonger deltog Ryds IF i Tråvads Reservserie, innan det säsongen 1965 var dags för debut i Div. VII Falköping. Med i samma serie fanns ett annat lag från samma socken – nämligen Larv FK. I sjunde serieomgången skulle det för första gången i historien bli ett rent Larvderby i A-lagssammanhang. Ryds IF hade inte direkt rosat marknaden i de inledande omgångarna. Det hade blivit sex förluster i rad. Kanske turen vände i derbyt?  Det hela artade sig dock till ett rent västgötaklimax. Väl vid matchstart ställde inte Ryds IF upp. Därmed var dess saga all. Något mer seriespel blev det inte i Ryd. Däremot kom den fina fotbollsplanen till gagn vid vårtidiga träningsmatcher. Så sent som 2009 användes fotbollsplanen som parkeringsplats för besökare till teaterspelet om ”Finnestorp”, som utspelades en långspark från fotbollsplanen.

BANDY

 

För att spela bandy fordras som bekant is. Då kommer vi in på naturens nycker. Många vintrar har det inte funnits naturliga förutsättningar för att utöva sporten. Det har medfört att bandyidrotten numera är totalt utdöd på våra breddgrader. Detta gäller alltså inom vårt område. Så många ordentliga bandyplaner har det egentligen aldrig funnits. Det gällde att leta upp en lämplig plats för ändamålet. När åarna Lidan och Nossan frös till var problemen mindre. Annars får bandysporten sorteras under ”utövande under provisoriska förhållanden”. Som regel sorterades bandyn in som en sektion i idrottsföreningarna. Endast en bandyklubb har det funnits i vårt område: Jungs Bandyklubb. Klubben bildades 1954 och höll på med verksamheten fram till 1982. Därefter har alltså inte någon organiserad bandysport utövats inom området.

En annan klubb som mer eller mindre specialiserade sig på bandysporten var Bredöls Vintersportklubb, som existerade mellan 1950 och 1961. Även om bandyn dominerade verksamheten, arrangerades även några skidtävlingar. Även bordtennis utövades.

Andra föreningar, där bandysporten var ett givet alternativ vintertid, är t.ex. Nossebro IF, Kvänums IF, Naums SK, Helås IF, Vara SK, Håkantorps IS, IFK Emtunga och Tråvads IF.

BORDTENNIS

 

I slutet av 40-talet uppsattes ett otal s.k. bygdegårdar runt om i bygderna. Det var överblivna militärbaracker från beredskapstiden som militären sålde ut. Bygdegårdarna blev till efterlängtade samlingslokaler för diverse ändamål. Inte minst visade de sig vara lämpliga att spela bordtennis i. Två bordtennisbord fick plats på bredden. I och med bygdegårdarnas tillkomst bildades bordtennisklubbar i så gott som varenda socken. På inte mindre än 28 orter inom området har det spelats organiserad bordtennis i seriesammanhang. Vissa klubbar bildades enbart för bordtennis, medan andra föreningar hade en bordtennissektion. Somliga blev kortlivade, medan andra fortfarande håller på. Några spelade på låg nivå, medan andra klättrade uppåt i seriesystemet.

 Baltorps Bordtennisklubb blev t.ex. ganska framgångsrik på 50-talet. Laget kvalade t.o.m. till Allsvenskan säsongen 1957-58. Det blev dock förlust i kvalet och några år in på 60-talet lades verksamheten ner. Fåglums IF lyckades också med bedriften att nå allsvenskt kvalspel 1960. Brödratrion Stig, Per och Olle Magnusson kämpade väl, men det lyckades tyvärr inte med ett avancemang till högsta serien.

I januari 1969 hölls ett möte i Fåglums klubblokal mellan bordtennisklubbarna inom 0512-området. Där beslöt man att anordna en ”serietävling” för spelarna inom det aktuella området. Tävlingen döptes till ”BT-ringen”. Spelarna rangordnades i femton grupper med åtta spelare i varje grupp. Således ingick 120 spelare i tävlingen. En omgång beräknades spelas per månad under vintersäsongen. Det var alltså fråga om individuellt seriespel med upp- och nedflyttning. Det hela var tänkt som en annorlunda variant av träning, så att likvärdiga spelare fick möta varandra. Spelplatserna varierade och grupperna cirkulerade omgång för omgång. ”BT-ringen” blev en populär spelform, där alla mötte alla. En kväll med ”BT-ringen” blev till en riktig genomkörare. Spelformen fanns i två säsonger.

I skrivande stund finns ett fåtal klubbar kvar med bordtennisverksamhet: Fåglums IF, Essunga Södra BTK, Vara SK, Vedums AIS, Larvs FK och Edsvära BTK.

BOULE

 

Slättens Boulister tillhörde pionjärerna inom boulesporten. Redan 1982 bildades klubben. 1993 invigdes boulebanorna i Tråvad av ingen mindre än Leif ”Loket” Olsson. Då bildades även Tråvads Bouleklubb. I Tråvad finns f.ö. en inomhusanläggning för boule, som är flitigt använd vintertid.Jungs Bouleklubb bildades 1999.

BOWLING

 

När Alléhallen i Vara byggdes, tillkom även badet och bowlinghallen. 1971 startade Vara Bowlingklubb. Klubben var framgångsrik och spelade ett tag i Allsvenskan. Intresset dalade emellertid och 1997 var det slut på första epoken. 2006 gjordes emellertid en nystart och f.n. är det full aktivitet i klubben. Under tiden har det funnits andra klubbar: 1974 startadeBowlingklubben Allé.

När hotellet Lumber & Karle byggdes i Kvänum, uppfördes även en bowlinghall i källarplanet. Därmed bildades Kvänums Bowlingklubb 2005.

BROTTNING

Någon brottningsklubb har det inte funnits, men väl en brottningssektion inom Vara SK. Det skall sägas att det var ganska längesen det begav sig och det blev även en kortvarig historia. Aktiviteterna härrör sig nämligen från slutet av 1920-talet. 1929 gavs en uppvisningsmatch mellan de två bästa brottarna i Vara, konditor Gustav Gustavsson och Lars ”Buss-Lasse” Larsson vid en dansfest vid Hallerna. Vid ett träningspass en tid senare lyckades ”Buss-Lasse”med ett armsug slänga Gustav i mattan med sådan kraft att denne bröt nyckelbenet. Därmed var det färdigbrottat i Vara!