Vidhemsprästen levde på 1300-talets början. Tack vare honom har Sveriges äldsta historieskrivning bevarats.

 

Någon gång vid 1300-talets början bodde Laurentius Diakon i Häggatorps by i nuvarande Vedum. Han kallas därför också Vidhemsprästen efter socknen gamla namn. Tack vare honom har Sveriges äldsta historieskrivning bevarats. Det är de tre längderna över Sveriges kristna kungar, över Västergötland lagmän och över Västergötlands biskopar. De omfattar ungefärligen perioden tiden från år 1000 till 1240. Laurentius har också skrivit om Västergötlands gränser och Västergötlands allmänningar.

Laurentius hade troligen varit diakon hos biskopen i Skara innan han fick sitt ämbete i Vedum. Han ägde den enda nu bevarade handskriften av äldre västgötalagen. Denna finns på Kungliga Biblioteket och betecknas KB59.  Han var juridiskt intresserad och skrev kommentarer till lagtexten. År 1325 skrev han ”Vedums sockens mantal” – en sockenbeskrivning, som redogör för byar och gårdar i Vedum och för ägarna och deras skyldigheter.  Han avslutar med att redovisa att kyrkan ”ägde 11 marker och 2 örar och hos församlingsbor utestodo (som lån) 13 örar”.

Vidhemsprästens anteckningar är den äldsta bevarade texten på svenska av en namngiven författare.

Karta