Vara socken omfattar Vara tätort och området närmast norr och väster därom. Tätorten har sitt ursprung i det samhälle som växte upp kring järnvägsstationen fr.o.m. 1866.

 

Kanske kom den förste varabon paddlande på Afsån i en ekstock. Man torde först ha bosatt sig på de självdränerande grusåsarna som än i dag utgör förhöjningar i landskapet. Den äldsta kända bosättningen fanns där Lagmansgymnasiet nu ligger. Där har en hydda från ca 550 f.Kr. grävts ut. Landskapet då såg helt annorlunda ut. Det fanns inga vägar, bara vindlande stigar. Djurlivet var mycket rikare, men slätten var inte uppodlad. Små åkrar fanns på grusåsarna. Landskapet var inte så öppet som nu.

Gravfynd från de följande 1500 åren talar för bosättning på flera håll i socknen. Första gången Vara nämns är ca 1380. En träkyrka byggdes kring år 1400. Närmsta anslutning till stora världen kunde nås i Longs by och vägen mellan Falköping och Vänersborg. Den avsides belägenheten förklarar kanske att Vara så vitt är känt undgick 1500- och 1600-talens krigshändelser.

Från mitten av 1700-talet ökade folkmängden kraftigt. Detta ledde till omfattande nyodlingar. År 1805 bodde 360 personer i Vara. Samtidigt rymde socknens ladugårdar och fähus 150 hästar, ca 100 oxar och ca 400 får. Främst odlades havre och blandsäd. Åren kring 1830 innebar ett stort bakslag för lantbruket. Ogynnsam väderlek och missväxt ledde till svält. Dessutom drabbade koleran Vara 1834: Tio personer avled. De dåliga åren ledde till bättre dikning av slätten.

År 1843 började arbetet med laga skifte. Efter två överklaganden till kungen fastställdes skiftet att genomföras 1850: De flesta gårdarna måste flytta ut från byn. Marken omfördelades, så att de flesta lantbrukarna fick sin mark samlad i en ägofigur. År 1866 byggdes järnvägen Herrljunga – Uddevalla genom Vara och en järnvägsstation anlades. Den drog genast till sig handel och hantverk, och en tätort växte upp. Särskilt blomstrade spannmålshandeln, och mycken havre såldes till England.

År 1894 blev stationssamhället köping, medan resten av socknen blev Vara landskommun. År 1902 invigdes en ny kyrka. Tätorten fortsatte att växa, och 1915 invigdes samrealskolan, dagens Parkskola. Något senare kom folkhögskolan till Vara. Handel och köpenskap fortsatte att prägla samhällets näringsliv, men större industrier saknades. Vid mitten av 1900-talet var dock Vara kontrollhönseri i Torsgården en stor arbetsgivare. Ändå större betydelse för sysselsättningen fick vårdcentralen, som blev klar 1977. Hundra år efter köpingens tillblivelse bodde 3793 invånare i tätorten.

 

Karta