Herr Erik i Larv var kyrkoherde vid tiden för Västgötherrarnas uppror 1529.

 

Herr Erik i Larv, nämns i en del brev, som Gustav Vasa skrev till olika ämbetsmän i Västergötland. Det äldsta är daterat den 13 januari 1527 och ger herr Erik jakträtt på egna ägor och på Edsveden – häradsallmänningen hade då nyligen beslagtagits av kungen.

Enligt ett brev av den 1 april 1533 sitter herr Erik fängslad på Älvsborgs slott efter att ha gjort sig skyldig till felaktigheter vid tiondeuppbörden.

Formuleringen tyder på att han även var prost i Barne och Laske härads prosteri, eftersom tiondeuppbörden vid denna tid var en prosts uppgift.

Den 6 juli 1533 blev herr Erik benådad av Gustav Vasa och fick återvända till sin prästgård i Larv.

Den 1 juli 1535 anmodade kungen biskop Sven i Skara att förse förre pastorn i Larv med lämpligt prebende vid Domkyrkan, ty i Larv fick han inte vara kvar.

Den 1 augusti 1540 nämns han för sista gången och kallas då sakristan vid domkyrkan. Han uppges vara så gammal och klen att “han gör föga tjänst”, och hans prebende föreslås givet till en annan.