Kvinnan Birgitta Birgersson född 1303 och lever till 1373, blir 70 år gammal. Hon får gifta sig tidigt med Ulf Gudmarsson, de flyttar till Ulvåsagård vid Borens strand och de fick åtta barn tillsammans. Ulf blir lagman 1330 i Närke. Året 1341 går de till fots på pilgrimsfärd till Santiagi de Compostela i Spanien. Senare efter hemkomsten dör Ulf och Birgitta bostätter sig nära Alvastra kloster.

Birgitta är en adelskvinna som är även en hovdam, hon är också vid hovet nära drottningen Blanka av Namur och reser ofta till Lödöse och vid kungsgården i Vadstena. Året 1346 uppmanas Birgitta att instifta en klosterorden av kungen Magnus Eriksson. Vadstena kungsgård blir en möteplats för stiftelsen, men tyvärr blir det motsättningar där och Birgitta flyttar därifrån. Slutligen 1349 reser Birgitta till Rom och bosätter sig i staden och kommer inte att återvända till Sverige i livet.

Året 1372 reser Birgitta en ny pilgrimsresa till Jerusalem med sina barn Birger och Katarina, slutligen dör hon efter sin hemkomst till Rom. Helgonförklaring äger rum för henne 1391. Hon är författare och skriver uppenbarelseskrifter på svenska, och en spansk översättare skriver dem till latinska böcker, vilket ger stor publicitet i Centraleuropa och hela den katolska världen. Birgitta är en ovanlig modig och tuff kvinna för sin tid, försökte medla fred mellan krigande påvar i hundraårskriget. Hon får både berömmelser och kritik från olika personer genom tiderna.

I kyrkokonsten finns Birgittas porträtt i träskulpturer och är en populär konstfigur i kyrkorna. Lokalhistoria med anknytning till Heliga Birgitta, så påstås nunnorna även haft postgång till en del präster i Västerbitterna. På en del kyrkogårdar kan man spåra nunnornas gravar på nordsidan och deras egenartade stenkors.