Historia under kungen Gustav III:s tid.

 

Carl Hierta, tillhör den adliga ätten Hierta

Levnadstid, född på Moholm, Mo sn i Skaraborg 2/1 1719 -

avliden på Lagmansholms herrgård 29/1 1793.

Carls far är Lars Hierta. Militärhistoria om Hiertas levnad; Han börjar som volontär vid Adlerfelts reg. 1737, samma år blir furir, övergår till von Willebrands reg. 1739, juni; fänrik, 1740, löjtnant till Rutensparres reg. 1744 blir kapten vid Älvsborgs reg., 1745 major, 1749, RSO 1751, överstelöjtnant 1759, överste 1761, går till Jämtlands reg. som överste 1766, senare för dalareg. 1768.

1741 är han i Finland och blev fången vid Willmanstrand och även vid Pasewalk i Pommern 1760, vilket den senare händelsen gjorde tappert motstånd mot fienden.

Året 1771 blev han en friherre med titel Baron och slutligen generallöjtnant för soldater i Vänersborg. Året 1746 gifter han sig med Fredrika Johanna Rosenhane (1725-1753)1:a frun, blir måg med Göran Rosenhane och får ny bostad på Lagmansholms herrgård. 2:a frun Maria Charlotta Plomgren, adlad von Plomgren (1735-1793). Barna skaran blev hög ca 11 st, flera med egna spännande livsöden.

Senare ett år 1772, kan man läsa om honom i tidningen “Hvad Nytt?” den 28 oktober 1772. Då inträffade en politisk händelse när kungen Gustav III:s trontillträde och en författningsändring som gjorde ökad makt för kungen. Hierta deklarerar sig nu som en ny anhängare för s. k. kungliga partiet. Därför är han aktiv i Stockholms politiska liv och blir en man vid kungliga hovet. 1773 blir generalmajor i armén. Avsked från reg. 1777. Men kommer tillbaka 1778 som generallöjtnant.

Året 1788 september den 24, den natten kom den danska armén i södra Norge, de gick över gränsen in till Sverige och inleder kriget som heter Teaterkriget här i landet samt Tyttebaerkriget (Lingonkriget) i Norge. De danska trupperna går in i norra Bohuslän med målet att tvinga Sverige till fred, för landet krigar mot Ryssland samtidigt. Det året är Carl Hierta 70-år, generallöjtnant i Vänersborg, har befäl över Västarmén, ca 3000 man, soldater vid Västgöta Kavallerireg., Skaraborgs reg., Bohusläns dragonreg. och Närke-Värmlands regemente. Hierta ger order om att en ny försvarspunkt skall besättas vid Kvistrum invid Munkedal, för där finns en stategiskt broövergång i ett bergpass som har äldre befästningar. Platsen är känd sedan tidigare krigshistoria och har alltid blivit anfallen av fienden, därför väljer han platsen av erfarenhet. Ödet som går helt fel för de svenska trupperna och generalen.

På platsen vid Kvistrum har en mindre svensk styrka, på två kompanier ur Skaraborgs regemente, 27 kronjägare och fyra kanoner. Truppen är 348 man och under ledning för överste Jan Werner Tranefeldt vid Bohusläns dragoner. Senare inkommer 500 fler svenska soldater och man förbereder försvaret med sina kanoner på söder läge om ån. Den 29 sept. på kvällen tid 18:00 inleds danska anfallet med artilleri beskjutning och 4000 dansk-norska truppen går i ställning. Spår efter kanonkulor och övrig utrustning har hittats nu under modern tid vid vägbyggen, vilket ger oss ledtrådar var slaget ägde rum. Svenskarna förlorade vid slaget och Carl Hierta fick fri lejd att undkomma som krigsfånge.

Senare när de svenska trupperna fick göra återtåg kom de till Vedum för uppsamling och fick nya order.