I Barne-Åsaka socken i södra delen av Essunga kommun står det två runstenar. En sten är från vikingatiden den andra är från 1981. Men varför hugga en runsten 1981?

 

Runstenar kan berätta om många olika aspekter av vår historia. Stenarna i Barne-Åsaka visar på en speciell sida av historien, hur olika man har sett på runstenarnas betydelse och placering.


Runstenskopia i Jonslund

Stenen från 1981 står i Jonslund, utanför hembygdsgården. Det är en kopia av en sten som fanns på gården Abrahamstorp i Barne-Åsaka. Runstenen lär där ha använts för att klappa tvätt på. Den fraktades bort ifrån socknen redan 1792 av Per Tham. Per Tham ägde herrgården Dagsnäs, vid Hornborgasjön, och var en stor samlare av forntida ting. Inte minst runstenar som han samlade in från hela Västergötland. Dessa stenar står numera kvar på Dagsnäs ägor. Någon återflytt av stenarna till deras ursprungliga platser kommer inte att ske, därför lät man resa en kopia i Jonslund. Men runorna är de samma och har tolkats som: ”Björn reste denna sten efter Tjod, sin bolagsman. Gud hjälpe (hans) själ och den heliga Sankta Maria.”

Den sten som står precis utmed vägkanten mellan Fåglum och Barns-Åsaka kyrka berättar helt kort om vikingatidens ideal och samhälle. Texten lyder ”riuiþr reste denna sten efter Grim, sin son, en mycket god ung man”. Runstenarna är ofta minnesstenar över personer som utmärkt sig antingen i fjärran land eller hemma i olika stormäns tjänst. Det var ett kostsamt och mycket statusfyllt att resa en sten. Att hugga runor var dessutom en syssla som få hade kunskap om eller fick utöva. Därför var det få som hade möjlighet att resa stenar över de som gått bort.

Karta